Presenteras av Svenskt Näringsliv

Säg att en företagare som driver ett fåmansbolag vill avveckla sitt ägande och sälja sin andel. Kanske hon eller han vill gå i pension. Om hon/han då säljer sin del av företaget till en person som inte är närstående, t ex eget barn eller närmare släkting, kan företagaren ta ut vinsten från innehavet som kapitalinkomst till 25 procents skatt efter en karenstid på fem år. Skulle företagaren istället vilja sälja till en närstående, t ex eget barn eller närmare släkting, är villkoren annorlunda. Då finns exempelvis inte någon karenstid, utan samtliga aktier förblir 3:12-klassificerade, vilket innebär att en stor del av vinsten kan komma att beskattas som lön med de marginalskatter som ingår där. Det vill säga mycket högre. Det är alltså en bättre affär att sälja sitt företag till en okänd person än till sin egen dotter.

Det kan dock ännu krångligare än så här. Låt säga att företagaren vill sälja till flera av sina närstående, såsom till sina tre barn. Då blir beskattningen beroende av om någon av dessa anses ha ”ekonomisk intressegemenskap” med företagaren eller ej och om den närstående är verksam i ”betydande omfattning” i bolaget. Svårförutsägbart och byråkratiskt.

Det är förstås både orimligt och orättvist att villkoren för försäljning beror på om säljaren är släkt med köparen eller ej. Denna diskriminering hindrar framförallt en effektiv omstrukturering i samband med generationsskiften i företagen. Därför borde lagstiftningen ändras så att generationsskiften underlättas – något som skulle påverka många av de 295 000 fåmansbolag som finns i Sverige.

 

Läs mer om förbättringsförslaget ”Slopa den skattemässiga diskrimineringen av generationsskiften mellan närstående” här. Där finns också kontaktuppgifter i fall du vill veta mer. Förslaget har nr 7 i rapporten ”Näringslivets förslag till regelförbättringar i Sverige 2018-2022”.