Referat och filmer från riksdagsseminariet Ett starkare Regelråd – så kan riksdagen styra mot kostnadseffektiva regler

På torsdagsmorgonen arrangerade Näringslivets Regelnämnd NNR tillsammans med Janine Alm Ericson (Mp), ekonomiskpolitisk talesperson och ledamot av Finansutskottet, ett riksdagsseminarium på temat ”Ett starkare Regelråd – så kan riksdagen styra mot kostnadseffektiva regler”. På seminariet lanserades rapporten ”Rätt underlag för rätt beslut” som låg till grund för diskussionerna.

Se inspelningen av Janine Alm Ericsons inledning här.

Intresset var stort och lokalen var fullsatt när NNRs VD och dagens moderator Andrea Femrell presenterade programmet.

Se inspelningen av Andrea Femrells och Christina Fors presentationer här.

Privatpersoner gör ständiga val, och ständiga konsekvensanalyser inför dem. Ska man köpa ett hus tittar man förstås på pris och de kostnader husköpet medför och den egna ekonomin, men också på en rad andra parametrar som man prioriterar. Läge, storlek, om man trivs med arkitekturen. Det är självklart. Konstigt nog är det inte lika självklart när det kommer till större beslut, som är av betydligt större omfattning och som påverkar många människor och företag. Det konstaterade Christina Fors, sakkunnig hos NNR och rapportförfattare. Visst har det hänt en del på regelförbättringsområdet, åtminstone på pappret, och Regelrådet har stor potential, men ändå uteblir förbättringarna. Därför lägger nu NNR fram skarpa förslag på vad som kan göras.

Regelrådets statistik visar att hälften av dagens konsekvensanalyser inte når upp till en godkänd nivå. Det innebär att riksdagsledamöterna inte har ett tillräckligt underlag för att avgöra om de regler de ska instifta är kostnadseffektiva.

Varför är det så? Det finns flera förklaringar menar Christina Fors. De främsta är dålig efterfrågan på bra konsekvensanalyser, att det inte finns tillräcklig kontroll eller uppföljning och att Regelrådet bara är vägledande och har därför svårt att ställa skarpa krav. För att komma tillrätta med problemet behövs kraftfulla åtgärder.

De viktigaste åtgärderna är enligt NNRs rapport att införa krav på komplettering och återremittering av bristfälliga konsekvensutredningar till Regelrådet, och att göra Regelrådet till en egen myndighet med eget anslag och kansli och se över dess mandat och långsiktiga förutsättningar.

Det har höjts varnande fingrar för att det kan finnas konstitutionella hinder för att införa en stoppfunktion för undermåliga konsekvensutredningar, därför har NNR bett Anders Hultqvist, professor i finansrätt vid Karlstad universitet, att titta närmre på frågan. I hans mening, som utvecklas i en promemoria som bifogas rapporten, finns inga sådana hinder.

Flera andra organisationer har uttryckt stöd förbehovet av komplettering och återremittering av bristande konsekvensanalyser. Däribland Regelrådet själva och OECD.

Regelrådets granskningsprocess för utredningars konsekvensutredningar behöver stärkas. Idag utreds de efter att underlaget redan gått till departementen och kommittén redan upplösts, då finns det heller ingen som kan komplettera.

Regelrådet bör också ges mandat att följa utvecklingen på regelförbättringsområdet, de sitter på stor kompetens och det är synd att den inte tas till vara.

Andra rekommendationer NNR ger i rapporten är att utredningarnas och departementens förutsättningar för och arbete med konsekvensanalyserna bör stärkas, att konsekvensutredningarna bör vara proportionella till reglernas omfattning och komplexitet och att regeringen årligen bör rapportera till riksdagen om de samhällsekonomiska kostnaderna och nyttorna. Dessutom bör processen för det svenska arbetet med EU-lagstiftningen stärkas.

Se inspelningen av Anders Hultqvist presentation här.

Regelverk är vår infrastruktur, menar Anders Hultqvist, professor i finansrätt vid Karlstads universitet. Han berättade att han tittat mycket på beredningsprocesser inom det skatterättsliga området och kan konstatera att mycket lagstiftning helt enkelt är undermålig. Ofta på grund av att lagstiftarna inte harutrett frågorna tillräckligt noga.

Han jämförde med bilproduktion, ett bilmärke hade aldrig kunnat leverera bristfälliga produkter och sen bara hanterat returerna. Det hade blivit för dyrt, både i rena kostnader och i dålig PR. Därför kontrollerar man bilen det sista man gör innan den rullar ut från fabriken. Och i allt större utsträckning testas dessutom varje enskild komponent innan den monteras, för även om bilen inte hunnit levereras till kund är det dyrt och krångligt att montera isär den om den inte fungerar i slutsteget. Kontrollerar man allt från början blir det billigare i slutändan – och man får nöjdare kunder.

Vilka kontroller finns då i lagstiftningen? Remissvar förstås, och det är bra, då får man många kloka synpunkter. Det har från flera håll framförts att när Lagrådet ger skarp kritik bordeförslaget skickas tillbaka för omarbetning och om den är tillräckligt omfattande borde förslaget dessutom skickas tillbaka till lagrådet för ytterligare en genomgång. På samma sätt borde Regelrådet kunna begära en komplettering och återremittering av bristfälliga konsekvensutredningar. Det räcker ju inte att bara ta ett papper och skriva ”konsekvensutredning” högst upp, bara för att man ska ha det gjort.

Vem vinner då på bättre konsekvensutredningar enligt Anders? Lagstiftarna. De kommer stifta bättre lagar, och förstå konsekvenserna av dem från början. De behöver ett underlag så de kan ta ansvar för det de ju faktiskt är ansvariga för. Att fatta beslut utan konsekvensutredningar är att göra det i blindo. Då blir det som det blir.

Se inspelningen av Marta Obminskas presentation här.

Marta Obminska (M), ledamot i konstitutionsutskottet och i Moderaternas företagsråd, tyckte att NNRs rapport innehåller flera bra och nyttiga förslag. Hon håller med om att Regelrådet ska utvecklas och användas, och när rådets arbete nu ska utvärderas kan det vara lämpligt att titta på möjligheterna till egna anslag och eventuell myndighetsstatus.

Däremot tror hon att det kommer behöver göras en utredning i konstitutionsutskottet om en eventuell stoppfunktion, och att förslaget då kan stöta på problem. Exakt vad för problem redogjordes inte närmare för.

Niklas Johansson (S), statssekreterare på Näringsdepartementet, menar att en del har blivit bättre. Förra året ökade andelen godkända konsekvensanalyser från 38 till 52 procent. Men det är förstås fortfarande inte tillräckligt bra.

Dock menar han att rapportens problemformulering är lite smal. Vad vi vill ha är bra, transparenta och innovationsfrämjande regler. Regeringen är dock besviken över den långsamma utvecklingen och tittar nu på vad som händer med företagens kostnader och reglerbörda. Sverige är visserligen inget red tape-land på det viset, men regeringen vill att det ska hända mer, fortare.

Huruvida Regelrådet är en myndighet eller inte är inte det viktiga enligt Niklas, utan att konsekvensanalyserna hålls i åtanke genom hela lagstiftningsprocessen. De stora problemen handlar om implementering och tidsåtgång, och skärningspunkterna mellan kommunala, statliga och EU-regler. Det är det man bör rikta in sig på.

Se inspelningen av Niklas Johanssons presentation här.

Johan Hedin (C), rättspolitisk talesperson och ledamot av justitieutskottet, menar att vissa av förslagen är lite som att gå över ån efter vatten. Han tror det finns konstitutionella hinder och om lagändringar skulle krävas skulle det vara en tidskrävande process. Snarare bör man sträva efter att underlätta för företagen här och nu.

Problemen enligt Johan är inte så mycket institutionella som de är ”mjukvaruproblem”. Utredare är sällan entreprenörssjälar. De har en gedigen akademisk utbildning, sedan har de tjänstgjort på departement i större delen av sitt liv. De är fantastiska människor på alla sätt och vis, men saknar ofta ett företagarperspektiv.

Att göra Regelrådet till myndighet är nog bra – under rätt generaldirektör. Men myndigheter är ofta dyra och ineffektiva, ger dålig ”bang for the buck”. En myndighet kan utgöra reträttpost för någon föredetting och det kan det bli jättedåligt för företagen.

Se inspelningen av Johan Hedins presentation här.

Se inspelningen av Janine Alm Ericsons presentation här.

Janine Alm Ericson (Mp), ekonomiskpolitisk talesperson och ledamot av Finansutskottet, påpekade att folk ofta blir upprörda av krångliga regler – men glömmer att de finns av en anledning, och inte instiftas för att jäklas. Man vill ha möjlighet att mäta och utveckla, och det är också bra för företagen.

Hon tror det finns en risk att krav på kompletteringar kan användas för att dra ut på regelgivningsprocessen genom att klaga på form istället för innehåll, vilket vore olyckligt.

Se inspelningen av paneldiskussionen här.

Under efterföljande paneldiskussion diskuterades bl a om och hur närvarande politiker efterfrågar konsekvensutredningar i respektive utskott och inom Regeringskansliet. Vidare de hinder paneldebattörerna såg framför sig när det gällde att stärka regelrådsfunktionen i förhållande till andra möjliga alternativ.

Två företagare, bl a Ulrik Wehtje, tillika NNRs ordförande, uttryckte stor frustration över politikernas sätt att problematisera ev. kostnader för ett Regelrådskansli och det faktum att det kan ta lite tid att utreda ett återremitteringskrav. Det ska ställas i relation till de gigantiskt stora kostnader landets företagare har för ineffektiva regelverk menade han.

Andra aspekter som lyftes var att regeringen mycket tydligare måste styra och ge mandat till de personer inom Regeringskansliet som beställer och arbetar med utredningar så att konsekvensanalysarbetet blir kvalitativt. Likaså tog frågan om proportionalitet i konsekvensutredningsarbetet upp.

Rapporten Rätt underlag för rätt beslut – Åtgärder för bättre konsekvensutredningar hittar du här.