Konsekvensutredning

En konsekvensutredning ska belysa alla effekter av ett regelförslag, inklusive effekterna för berörda företag. Detta för att ge beslutsfattare ett bra beslutsunderlag som gör det möjligt att kunna välja det alternativ som uppfyller det man vill uppnå till lägst kostnad för berörda företag. Förvaltningsmyndigheter, kommittéer och särskilda utredare styrs av konsekvensutredningsförordningen som kräver krav på konsekvensutredningar. Det är med andra ord obligatoriskt med konsekvensutredningar som särskilt ska belysa effekter för företag för nya eller ändrade regelförslag.

Gällande regler

Krav på konsekvensutredningar i samband med regelgivning har funnits sedan den 13 juni 2008. Sedan den 6 maj 2024 gäller Förordning (2024:183) om konsekvensutredningar som kräver att förslag om nya regler från statliga kommittéer, särskilda utredare och förvaltningsmyndigheter under regeringen ska åtföljas av en konsekvensutredning. Ekonomistyrningsverket (ESV) har ansvaret för metodutveckling, vägledning och utbildning med anledning av denna förordning.

För Regeringskansliets eget regelgivningsarbete finns ett beslut av statsministern, daterat 2024-04-19 med riktlinjer för arbetet med konsekvensutredningar. Det finns också, daterat 2024-04-19, ett beslut av statsministern om regeringskansliets överlämnande av underlag till Regelrådet.

Förordning(2024:183) om konsekvensutredningar – Sveriges riksdag (riksdagen.se)
Konsekvensutredningar – ESV Forum
Konsekvensutredningar  i Regeringskansliet
Underlag till Regelrådet

NNRs erfarenheter beträffande konsekvensutredningar

NNRs erfarenheter efter att under många år ha bedömt ett stort antal konsekvensutredningar är att dessa håller en alldeles för låg kvalitet då:

• Frågor om de kostnader förslagen förväntas medföra för berörda företag ofta saknas.
• Alternativa lösningar sällan övervägs och redovisas.
• Information om de samråd som ska ske innan konsekvensutredningen görs ofta utelämnas, liksom att det sällan informeras om vad som framkommit vid dessa samråd.
• Konsekvenserna för företagens konkurrenskraft ofta saknas.
• Det sällan redovisas vilka företag som faktiskt berörs av förslaget.
• Redovisningar av förslagens förhållande till och överensstämmelse med EU-rätten är bristfälliga.

NNRs rekommendationer beträffande konsekvensutredning:

En konsekvensutredning av hög kvalitet ska innehålla följande:

• Beskrivning av problem som ska lösas och vad man vill uppnå med föreslagna regler.
• Beskrivning av alternativa lösningar och varför föreslagna regler har valts (nyttan).
• Beskrivning av regler som beslutats tidigare i Sverige, av EU eller andra internationella organ, och som är av särskild betydelse för föreslagna regler och deras genomförande (s.k. ”upstream regulation”).
• Beskrivning av konsekvenserna av tidigare beslutade regler som har avgörande påverkan på nu föreslagna regler.
• Beskrivning av företag som berörs: Näringsgren, antal och storleksklass.
• Beräkningar av finansiella konsekvenser i form av skatter, avgifter till myndigheter och bidrag från myndigheter.
• Beräkningar av materiella konsekvenser i form av ändringar i produkter, tjänster, produktion (investeringar), försäljning, resursanskaffning, resursutnyttjande och verksamhetsfunktioner i övrigt.
• Beräkningar av administrativa konsekvenser i form av informationsbehandling och uppgiftslämnande till myndigheter.
• Beskrivning av konsekvenser för företagens tillväxtförutsättningar, konkurrenskraft och innovationsförmåga.
• Beskrivning av särskilda konsekvenser för små och medelstora företag enligt ovanstående punkter.
• Beskrivning av genomfört och planerat samråd med företag och företagsorganisationer om föreslagna regler och vad som därvid huvudsakligen har framkommit.

Det är även viktigt att tänka på att berörda remissinstanser får god tid på sig att sätta sig in i förslaget och i utredningen, minst tre veckor, så att de har möjlighet att inkomma med synpunkter av god kvalitet.

NNR anser at det behövs en tydlig politisk efterfrågan på högkvalitativa konsekvensutredningar

Politiker och beslutsfattare måste kräva att en bristfällig konsekvensutredning åtgärdas innan de fattar beslut om nya regler för företagen och att det alternativ som har lägst kostnader för berörda företag – och samtidigt uppfyller syftet med regeln – väljs. Statsförvaltningen måste se arbetet med konsekvensutredningar som ett viktigt och prioriterat verktyg för att åstadkomma kostnadseffektiva och ändamålsenliga regler.

Ett starkt och pådrivande Regelråd krävs med övergripande befogenheter som säkerställer att konsekvensutredningar genomförs och håller godkänd kvalitet. Någon form av komplettering- och återremitteringsskyldighet bör finnas som ger Regelrådet rätt att kräva att regelgivaren kompletterar en bristfällig konsekvensutredning och därefter återremitterar denna till Regelrådet för ny bedömning. Regelrådet bör i denna kapacitet vara överordnat såväl statliga myndigheter som departement.

Utöver ovanstående måste arbetet med konsekvensutredningar fokusera på ärenden av stor betydelse för företag. Resurser, metodstöd och verklig expertis behöver tillsättas för att bygga upp och stärka kompetensen kring konsekvensutredningar inom statsförvaltningen. Regeringskansliet kan som en åtgärd upphandla och teckna ramavtal inom olika områden med konsulter med särskilda kunskaper beträffande analysmetoder och beräkningar som kommittéer kan avropa.

För att Sverige ska kunna få ett större inflytande i förhandlingsprocessen i EU och för att tillse att svenska positioner verkligen fattas utifrån ett underlag som belyser förslagets effekter för svenska företag behöver svenska konsekvensanalyser göras av förslag till EU-lagstiftning. Genom tidiga och återkommande samråd med näringslivet kan regeringen få värdefull input om förslagens effekter för svenska företag.

Processen kring Regelrådets granskning av EU-konsekvensbedömningar behöver också förstärkas.

För att Sverige ska kunna genomföra EU-lagstiftning i svensk rätt på ett så effektivt sätt som möjligt för svenska företag anser NNR att eventuell överimplementering tydligt måste motiveras och effekterna redovisas i en konsekvensutredning. NNR anser att överimplementering som huvudregel bör undvikas då det leder till ökade olikheter och minskad transparens om vilka regler som gäller på den inre marknaden. I det fall svenska företag åläggs strängare krav än företag i andra EU-länder kan det också medföra en försämrad konkurrenssituation för dessa.