Inom EU finns inget s k remisstvång, men det finns upparbetade rutiner för samråd med intressenter. Möjligheten till insyn och delaktighet påverkas av att beslutsprocessen ser olika ut för den ”normala” lagstiftningen och för s k följdlagstiftning som utgörs av delegerade akter och genomförandeakter. Det händer allt oftare att EU-kommissionen lagstiftar om tekniska detaljer på delegation från rådet och parlamentet genom så kallade delegerade akter. Många representanter för näringslivet och andra intressenter upplever dock att det är svårt att få insyn och delta i framtagandet av delegerade akter och att de i större utsträckning tenderar att få ”politiskt” innehåll snarare än att utgöras av ”icke-nödvändiga tekniska detaljer”, vilket är syftet med och kravet på akterna. Konsekvensbedömningar görs också mycket sällan för förslag till delegerade akter. En konsekvens av detta är att akterna oftare medför betydande konsekvenser för näringslivet. Frågan får särskilt stor betydelse för de intressenter som verkar inom områden där användningen av delegerade akter ökat som mest, såsom transport, finans, jordbruk, miljö/klimat och energi.
Användningen av delegerade akter har ökat kraftigt de senaste åren och förutses fortsätta öka i takt med den stora mängd lagstiftningsförslag som just nu förbereds och förväntas komma inom de närmaste åren. NNR har därför i samarbete med medlemmarna tagit fram ett antal rekommendationer till rådet, parlamentet, kommissionen och den svenska regeringen för en förbättrad beslutsprocess kring delegerade akter och annan följdlagstiftning. Rekommendationerna finns att läsa både på svenska och engelska.