Skip to content

Regeltillämpning

Företagsklimatet i Sverige skapas av många olika faktorer; kundernas efterfrågan och konkurrensen från inhemska och utländska kommersiella aktörer är viktiga delar, men är svåra att påverka. En del i företagsklimatet som kan påverkas utgörs av tillämpningen av de olika regelverk som styr företagens verksamhet.

Regelverken fastställs på nationell nivå av riksdagen, regeringen och av myndigheterna. För att upprätthålla och stärka ett gott svenskt företagsklimat, tillväxt och konkurrenskraft, ska regelverken i sig vara så tydliga och kostnadseffektiva som möjligt samt tillämpningen av dem vara förutsägbar och rättssäker.

Tolkningen och tillämpningen av regelverken är något som tillsynsmyndigheter, som kommuner och länsstyrelser, faktiskt kan påverka. Det som företagen bl.a. efterfrågar när det gäller ett regelverk är att det ska vara förutsägbart och skapa lika förutsättningar för företagen i hela Sverige. NNR har genom åren fått signaler från företagen om att man inte alltid känner igen sig i hur regelverken tillämpas från en kommun eller länsstyrelse till en annan.

Många regelverk som styr företagens verksamheter tillämpas av kommunerna och länsstyrelserna. Vid tillämpning krävs ett visst mått av tolkning av regelverken, dels från kommunens/länsstyrelsens sida, dels på ett övergripande plan och dels från den individuelle handläggarens sida när det gäller detaljer. Även det mest tydliga och kostnadseffektiva regelverk behöver tolkas, det finns inget regelverk som kan vara så detaljerat att tolkning/tillämpning blir överflödigt.

Osäkerhet om ett regelverks tillämpning är ett problem för en företagare då den behöver ha ett gott förtroende för sin kunskap inom det område där den är verksam. Företagares upplevelse av att inte kunna lita på sina erfarenhetsmässiga kunskaper om regelverk har föranlett NNR att undersöka om det finns fog för dessa upplevelse.

NNR har gjort flera enkätundersökningar på olika kommunala myndighetsområden med början år 2010 liksom en granskning av länsstyrelsernas regeltillämpning inom fem områden. Mer information om dessa undersökningar samt NNRs rekommendationer till kommunerna och länsstyrelserna finns på www.kommungranskning.se  samt på NNRs-Lansgranskning-2019.pdf .

NNRs rekommendationer i korthet:

Regeltillämpning, tillstånd och tillsyn – regeringen

  1. Besluta om en långsiktig strategi för hur tillämpningen av de nationella regelverken ska bli så enhetlig och effektiv som möjligt.
    Regeringen behöver sätta upp såväl övergripande mål för myndigheternas tillstånds- och tillsynsarbete som specifika krav på effektivitet, minskad börda för företagen, fokusering av resurser där de gör störst nytta och ökad transparens i tillämpningen. Överlappande regelverk ska konsolideras. Myndigheternas regleringsbrev behöver tydligt styra mot effektivisering och särskilda resurser behöver tillfogas för arbetet.

Regeltillämpning, tillstånd och tillsyn – myndigheter på central, regional och lokal nivå

  1. Utöka arbetet med samsyn mellan myndigheter för att minska skillnader i tillämpningen av nationella regelverk.
    Ett samsynsarbete bör utgå från idén att två handläggare inom samma myndighet måste motverka skillnader i tillämpningen genom att diskutera och jämföra uppfattningar i konkreta ärenden. Denna myndighetsinterna process måste kunna utvidgas över myndighetsgränser och regiongränser för att uppnå en större samsyn och minskade skillnader.
  2. Utnyttja digitaliseringens möjligheter.
    Använd digitaliseringen för att skapa transparens och effektivitet i myndigheternas tillämpning av regelverken. Med offentlighet för avidentifierade myndighetsbeslut kan företagen ifrågasätta skillnader och de mest effektiva myndigheterna tjäna som goda exempel. Resurser behöver avsättas för att en myndighets olika IT-system ska kunna integreras bättre. ”Smarta formulär” som indikerar när uppgifter saknas är ett exempel på sätt att höja servicenivån och utnyttja digitaliseringens möjligheter.
  3. Höj servicenivån.
    Myndigheter bör ha en hög ambitionsnivå när det gäller både specifik ärenderådgivning och allmän vägledande rådgivning. En väg in till kommunen (företagslots) är ett bra sätt att möta företagens behov av allmän vägledande rådgivning.
  4. Stärk kommunikationen mellan myndighetens näringslivsenhet och övriga förvaltningar för att öka förståelsen för företagens kommersiella villkor.
    Myndigheternas näringslivsfrämjande policys och åtgärder måste uppmärksammas inom hela den förvaltningen för att myndighetsutövningen ska påverkas på avsett sätt.
  5. Stärk kompetensen hos tjänstemän vid myndighetsutövning.
    Tjänstemän behöver inte bara ha en hög specifik teknisk kompetens utan även en hög allmän myndighetskompetens som inkluderar en attityd till företagare som stärker regelefterlevnad (kommunikativ förmåga och en väl avvägd attityd vid upptäckt av fel).
  6. Skapa transparens och logik i avgiftsstrukturen, bl.a. genom efterhandsdebitering.
    Avgifter som finansierar myndighetsutövning bör vara tydligt kopplade till den faktiskt nedlagda arbetstiden och bör faktureras i efterhand. Efterhandsdebitering har en naturlig logik för en företagare och undviker den förtroendeförlust som ofta uppstår vid schabloniserad förhandsdebitering som även kan liknas vid ett abonnemangsavtal med varierande eller bortfallande motprestation.
  7. Korta handläggningstiderna och inför servicegarantier.
    Företagen behöver förutsebarhet i kontakten med myndigheter. Myndighetsutövning behöver därför ske med så kort handläggningstid som möjligt (NNR rekommenderar anpassade handläggningstidsmål efter ärendetyp) och behöver förenas med ett garantiåtagande från myndighetens sida, som ligger på en nivå nära den genomsnittliga handläggningstiden. Garantiåtagandet bör vara förenat med en påföljd.
  8. Myndigheterna bör löpande utvärdera vilka effekter deras tillämpning av regelverken får för allmänheten och för företagen.
    Utvärderingen bör mäta måluppfyllelsen, d.v.s. förbättrad trygghet för allmänheten genom exempelvis färre fall av matförgiftning, inte antalet tillsynsbesök eller antalet anmärkningar. Se till att kunskap från utvärderande åtgärder kommer myndighetsutövande förvaltningar till del. De myndighetsutövande förvaltningarna behöver efterfråga den kunskap som inhämtas på bland andra näringslivsavdelningen.
  9. Tillsyn bör vara proportionell och riskstyrd utifrån det enskilda företaget.
    Resursinsatsen vid tillsynen och tillsynsfrekvensen bör vara proportionell mot risken i verksamheten. Riskbedömningar ska vara individuella för varje företag/tillsynsobjekt och inte smittas av allmänhetens generella riskuppfattning av branschen, eller andra generella faktorer. Tillsynsbesök där inga eller ringa problem kan antas uppdagas, bör undvikas i största möjliga mån.
  10. Myndigheterna bör samordna sin tillsynsverksamhet på olika tillsynsområden för att underlätta riskbedömningar.
    Vid god ordning i en verksamhet på ett tillsynsområde bör det finnas presumtion om god ordning i verksamheten även på andra tillsynsområden. Myndigheterna bör agera ögon och öron för varandra för att underlätta riskbedömningarna.
  11. Ta hjälp av företagens egenkontroll och tredjepartscertifiering.
    Utnyttja de synergieffekter som uppstår genom att det arbete som utförs i samband med tredjepartscertifiering och god egenkontroll i viktiga avseenden liknar kommunens myndighetsutövning.
  12. Vid tillsyn bör fokus vara att maximera efterlevnaden, inte att hitta och bestraffa fel.
    Myndigheterna behöver vara medvetna om att tillsynen har en begränsad effekt på måluppfyllelsen. Därför bör tillsynspersonalen prioritera en attityd som inspirerar verksamheterna att kunna och vilja göra rätt.

 

Dela den här sidan
Tappade uppkopplingen