Lagar beslutas av riksdagen ensam. Närmast under dem kommer förordningar som utfärdas av regeringen. Under dem kommer de centrala statliga myndigheternas regler. De är i princip av två slag: föreskrifter som är bindande och allmänna råd som inte är formellt bindande. De allmänna råden ges emellertid i praktiken avsevärd betydelse, t.ex. av förvaltningsdomstolarna när de i olika avseenden ska bedöma enskildas och företags handlande. För vissa områden finns även kommunala regler och lokala statliga regler, ex regler från länsstyrelserna, samt regler som styrs genom upprättade avtal. Enskilds lagar och förordningar finns och kan sökas här.
(Från rapporten ”Simplifying EU Regulatione-Lessons from Swedish Regulatory Experiences” av prof. Fredrik Sterzel)
Det förfaringssätt, ”regelprocessen”, som används vid framtagande av de svenska rättsakterna beskrivs schematiskt nedan. Det är i utredningsfasen, d.v.s. när ärendena bereds, som skyldigheten att genomföra en konsekvensutredning finns (se avsnittet om konsekvensutredningar). De som berörs av förslagen till nya regler och som kan tänkas ha synpunkter får lämna dessa i de olika remissomgångarna. Nedan illustreras den svenska regelprocessen.
