Konsekvensutredning

En konsekvensutredning ska belysa alla effekter av ett regelförslag, inklusive effekterna för berörda företag. Detta för att ge beslutsfattare ett bra beslutsunderlag som gör det möjligt att kunna välja det alternativ som uppfyller det man vill uppnå till lägst kostnad för berörda företag. Förvaltningsmyndigheter, kommittéer och särskilda utredare styrs av konsekvensutredningsförordningen som kräver krav på konsekvensutredningar. Det är med andra ord obligatoriskt med konsekvensutredningar som särskilt ska belysa effekter för företag för nya eller ändrade regelförslag.

Gällande regler

Krav på konsekvensutredningar i samband med regelgivning har funnits sedan den 13 juni 2008. Sedan den 6 maj 2024 gäller Förordning (2024:183) om konsekvensutredningar som kräver att förslag om nya regler från statliga kommittéer, särskilda utredare och förvaltningsmyndigheter under regeringen ska åtföljas av en konsekvensutredning. Ekonomistyrningsverket (ESV) har ansvaret för metodutveckling, vägledning och utbildning med anledning av denna förordning.

För Regeringskansliets eget regelgivningsarbete finns ett beslut av statsministern, daterat 2024-04-19 med riktlinjer för arbetet med konsekvensutredningar. Det finns också, daterat 2024-04-19, ett beslut av statsministern om regeringskansliets överlämnande av underlag till Regelrådet.

Förordning(2024:183) om konsekvensutredningar – Sveriges riksdag (riksdagen.se)
Konsekvensutredningar – ESV Forum
Konsekvensutredningar i Regeringskansliet
Underlag till Regelrådet

Regelrådet

Samtidigt som reglerna för konsekvensutredningar gjordes likformiga 2008 inrättades ett Regelråd. Regelrådet har sedan början av 2009 granskat kvaliteten på regelgivares konsekvensutredningar. Under åren 2009-2014 var Regelrådet organiserat som en kommitté med uppdraget att bl.a. ta ställning till om reglerna var utformade så att de uppnådde sitt syfte på ett enkelt sätt och, till en relativt sett, låg administrativ kostnad. Rådet hade också till uppgift att bedöma konsekvensutredningarnas kvalitet utifrån ett företagsperspektiv och skulle även följa utvecklingen på regelförbättringsområdet samt lämna information och råd som kunde främja en kostnadsmedveten och effektiv regelgivning. År 2011 fick Regelrådet också i uppdrag att på begäran från regelgivare granska EU-konsekvensutredningar till förslag från EU som bedömts kunna få stor påverkan på företag i Sverige och lämna råd om vad en svensk konsekvensutredning bör innehålla.

Regelrådets slutrapport för åren som kommitté finns här.

Sedan 2015 är såväl Regelrådets uppdrag som organisation förändrad. Regelrådet är numera ett särskilt beslutsorgan inom Tillväxtverket och rådets tidigare kansli är numera en del av Tillväxtverkets enhet för förenkling. Rådets uppdrag är numera begränsat till att yttra sig över konsekvensutredningar från departement och myndigheter som legat till grund för förslag till regler som kan få effekter av betydelse för företag samt att granska EU-konsekvensutredningar till förslag från EU som kan få stora effekter på företag i Sverige på begäran av regelgivare.

Mer om Regelrådets verksamhet kan ni läsa här. En närmare beskrivning av Regelrådets uppdrag finns i 17-19§§ i förordningen (2009:145) med instruktion för Tillväxtverket, läs mer här. Regelrådet lämnar sina synpunkter i form av ett yttrande till den instans som lämnat regelförslaget. Skyldigheten för myndigheter att inhämta Regelrådets yttrande regleras i Förordning (2024:183) om konsekvensutredningar som länkas till ovan. Regelrådet avger varje år en årsrapport över resultatet och slutsatserna av sina uppgifter. Se Regelrådets webbplats.

NNR konstaterar i sin rapport Rätt underlag för rätt beslut – åtgärder för bättre konsekvensutredningar (Ratt-underlag-for-ratt-beslut.pdf (nnr.se)) att Regelrådets mandat och organisation sedan år 2015 har urholkats. Rådets oberoende har genom inordnandet i Tillväxtverket kraftigt minskat och möjligheten för Regelrådet att styra sin verksamhet och utföra sitt uppdrag har blivit begränsat. Rådet har efter inordnandet som särskilt beslutsorgan inte något eget anslag och förfogar inte heller över någon egen personal. Rådet uppfattas av NNR också som mer anonymt.

För att Regelrådet ska kunna utgöra den oberoende och kraftfulla granskningsfunktion som behövs för att åstadkomma bättre konsekvensutredningar anser NNR att rådets organisation måste förändras så att rådet blir en egen myndighet med ett eget anslag och kansli. Även dess sammansättning, resurser och mandat måste förnyas och förstärkas. Arvodering, kompetens och tyngd hos Regelrådet är andra frågor som också behöver behandlas. Rådet måste också ges möjlighet att granska utredningars konsekvensutredningar i ett tidigare skede än idag.

Även utredningen SOU (2021:60) Förenklingar för mikroföretag och modernisering av bokföringslagen konstaterar i kapitel 6 att Regelrådets mandat och resurser behöver förstärkas. (Förenklingar för mikroföretag och modernisering av bokföringslagen, SOU 2021:60 (regeringen.se))

NNRs erfarenheter beträffande konsekvensutredningar

NNRs erfarenheter efter att under många år ha bedömt ett stort antal konsekvensutredningar är att dessa håller en alldeles för låg kvalitet då:

Frågor om de kostnader förslagen förväntas medföra för berörda företag ofta saknas.
Alternativa lösningar sällan övervägs och redovisas.
Information om de samråd som ska ske innan konsekvensutredningen görs ofta utelämnas, liksom att det sällan informeras om vad som framkommit vid dessa samråd.
Konsekvenserna för företagens konkurrenskraft ofta saknas.
Det sällan redovisas vilka företag som faktiskt berörs av förslaget.
Redovisningar av förslagens förhållande till och överensstämmelse med EU-rätten är bristfälliga.

NNRs rekommendationer beträffande konsekvensutredning:

En konsekvensutredning av hög kvalitet ska innehålla följande:

Beskrivning av problem som ska lösas och vad man vill uppnå med föreslagna regler.
Beskrivning av alternativa lösningar och varför föreslagna regler har valts (nyttan).
Beskrivning av regler som beslutats tidigare i Sverige, av EU eller andra internationella organ, och som är av särskild betydelse för föreslagna regler och deras genomförande (s.k. ”upstream regulation”).
Beskrivning av konsekvenserna av tidigare beslutade regler som har avgörande påverkan på nu föreslagna regler.
Beskrivning av företag som berörs: Näringsgren, antal och storleksklass.
Beräkningar av finansiella konsekvenser i form av skatter, avgifter till myndigheter och bidrag från myndigheter.
Beräkningar av materiella konsekvenser i form av ändringar i produkter, tjänster, produktion (investeringar), försäljning, resursanskaffning, resursutnyttjande och verksamhetsfunktioner i övrigt.
Beräkningar av administrativa konsekvenser i form av informationsbehandling och uppgiftslämnande till myndigheter.
Beskrivning av konsekvenser för företagens tillväxtförutsättningar, konkurrenskraft och innovationsförmåga.
Beskrivning av särskilda konsekvenser för små och medelstora företag enligt ovanstående punkter.
Beskrivning av genomfört och planerat samråd med företag och företagsorganisationer om föreslagna regler och vad som därvid huvudsakligen har framkommit.

Det är även viktigt att tänka på att berörda remissinstanser får god tid på sig att sätta sig in i förslaget och i utredningen, minst tre veckor, så att de har möjlighet att inkomma med synpunkter av god kvalitet.

Vid genomförande av EU-lagstiftning är det viktigt att redogöra för hur förslaget förhåller sig till EU-rätten. Konsekvensutredningen bör i dessa fall innehålla:

En beskrivning av vad som kan tolkas utgöra miniminivån.
En redogörelse för de genomförandeåtgärder som föreslås.
En bedömning av om genomförandeåtgärderna innebär att miniminivån kommer att överskridas.
Skälen för ett eventuellt överskidande av miniminivån.

Bedömningen av vad som utgör överimplementering av Eu-regelverk bör ske utifrån följande sex kriterier, dvs om;

Regelkrav läggs till utöver det som krävs i det aktuella direktivet.
Tillämpningsområdet utvidgas.
Regelgivaren låter bli att utnyttja möjligheter till undantag eller att inte fullt ut utnyttja undantag.
Svenska nationella regelkrav behålls som är mer omfattande än vad som krävs av det aktuella direktivet.
Direktivets krav genomförs tidigare än det datum som anges i direktivet.
Strängare sanktioner eller andra efterlevnadsmekanismer används än vad som är nödvändigt för att genomföra lagstiftningen på ett korrekt sätt.

I det fall genomförandeåtgärder av EU-direktivet övervägs, som innebär att Sverige går längre än miniminivån i direktivet, menar NNR att konsekvensutredningsförordningen innebär att också konsekvenserna av dess måste analyseras/beräknas och redovisas. Enligt konsekvensutredningsförordningen ska det genomförandealternativ väljas som är ”lämpligast”. NNR menar att ”lämpligast” ska tolkas som det genomförandealternativ som uppnår syftet till lägst kostnader, dvs är mest kostnadseffektivt. För att kunna avgöra vilket eller vilka genomförandealternativ som är lämpligast behöver man göra en redovisning och jämförelse av kostnadseffektiviteten för de olika alternativ man identifierat.

NNR menar att det är av vikt att genomförandet eller tillämpningen av EU-direktiv inte medför konkurrensnackdelar för svenska företag jämfört med deras europeiska konkurrenter. Genomförandet bör därför inte vara mer betungande än det förväntade genomförandet i liknande EU-länder, eller hur dessa redan genomfört EU-reglerna. Tillämpningen bör ej heller vara mer restriktiv. För att få information kring detta bör jämförelser göras med jämförbara nordiska och andra EU-länders genomförande och tillämpning. NNR menar att genomförande av EU-regler i Sverige, i den uträckning det är möjligt, bör ske genom användning av alternativ till regler.

NNR anser at det behövs en tydlig politisk efterfrågan på högkvalitativa konsekvensutredningar

Politiker och beslutsfattare måste kräva att en bristfällig konsekvensutredning åtgärdas innan de fattar beslut om nya regler för företagen och att det alternativ som har lägst kostnader för berörda företag – och samtidigt uppfyller syftet med regeln – väljs. Statsförvaltningen måste se arbetet med konsekvensutredningar som ett viktigt och prioriterat verktyg för att åstadkomma kostnadseffektiva och ändamålsenliga regler.

Ett starkt och pådrivande Regelråd krävs med övergripande befogenheter som säkerställer att konsekvensutredningar genomförs och håller godkänd kvalitet. Någon form av komplettering- och återremitteringsskyldighet bör finnas som ger Regelrådet rätt att kräva att regelgivaren kompletterar en bristfällig konsekvensutredning och därefter återremitterar denna till Regelrådet för ny bedömning. Regelrådet bör i denna kapacitet vara överordnat såväl statliga myndigheter som departement.

Utöver ovanstående måste arbetet med konsekvensutredningar fokusera på ärenden av stor betydelse för företag. Resurser, metodstöd och verklig expertis behöver tillsättas för att bygga upp och stärka kompetensen kring konsekvensutredningar inom statsförvaltningen. Regeringskansliet kan som en åtgärd upphandla och teckna ramavtal inom olika områden med konsulter med särskilda kunskaper beträffande analysmetoder och beräkningar som kommittéer kan avropa.

För att Sverige ska kunna få ett större inflytande i förhandlingsprocessen i EU och för att tillse att svenska positioner verkligen fattas utifrån ett underlag som belyser förslagets effekter för svenska företag behöver svenska konsekvensanalyser göras av förslag till EU-lagstiftning. Genom tidiga och återkommande samråd med näringslivet kan regeringen få värdefull input om förslagens effekter för svenska företag.

Processen kring Regelrådets granskning av EU-konsekvensbedömningar behöver också förstärkas.

För att Sverige ska kunna genomföra EU-lagstiftning i svensk rätt på ett så effektivt sätt som möjligt för svenska företag anser NNR att eventuell överimplementering tydligt måste motiveras och effekterna redovisas i en konsekvensutredning. NNR anser att överimplementering som huvudregel bör undvikas då det leder till ökade olikheter och minskad transparens om vilka regler som gäller på den inre marknaden. I det fall svenska företag åläggs strängare krav än företag i andra EU-länder kan det också medföra en försämrad konkurrenssituation för dessa.

Dela den här sidan