För de allra flesta företag – och privatpersoner – är det viktigt och självklart att löpande utvärdera fattade beslut. Så borde det även vara när det gäller vår lagstiftning.
I samband med den senaste grundlagsändringen år 2010 utvidgades kravet på riksdagens utskott att arbeta med uppföljning och inom ramen för sitt uppdrag genomföra utvärderingar av fattade beslut (RF 4:8). Ett annat krav på att genomföra utvärderingar för regelgivare finns i § 7 punkten 5 av konsekvensutredningsförordningen (2024:183).
Trots detta genomförs det relativt få utvärderingar av riksdagens olika utskott, givet det stora antalet beslut som fattas om nya eller ändrade regler.
De utvärderingar som i någon form genomförs sker inom ramen för kommittéväsendet, i regeringskansliets departementsserie eller genom en mängd uppdrag till olika myndigheter, då ofta med olika former av avgränsningar. Utvärderingar tycks främst genomföras av myndigheterna när det kommer till att bedöma effekterna av hur allmänna medel används, t.ex. av IFAU, Skolverket och Socialstyrelsen, men genomförs inte alls i samma utsträckning då det är företagskollektivet som får stå för kostnaderna.
NNR anser att:
- Utvärderingar av regelverk ska göras systematiskt.
- Kraven som finns på utvärdering i regeringsformen ska efterlevas.
- Kraven på utvärdering som NNR noterar i konsekvensutredningsförordningen ska efterlevas.
- Den totala resursallokeringen ska vara det väsentliga i en utvärdering, vilket innefattar kostnader för såväl det allmänna som för företagen. Detta är nödvändigt för att i slutändan kunna diskutera och bedöma frågan om effektivitet i olika regelverk.
- Det krävs också kriterier för när och vad som ska utvärderas, en självständighet och autonomi för den som ska genomföra utvärderingen och en kostnadseffektiv organisation inom statsförvaltningen som hanterar uppdrag kopplade till utvärderingar.