Skip to content

Regeltillämpning

Företagsklimatet i Sverige skapas av många olika faktorer; kundernas efterfrågan och konkurrensen från inhemska och utländska kommersiella aktörer är viktiga delar, men är svåra att påverka. En del i företagsklimatet som kan påverkas utgörs av tillämpningen av de olika regelverk som styr företagens verksamhet.

Regelverken fastställs på nationell nivå av riksdagen, regeringen och av myndigheterna. För att upprätthålla och stärka ett gott svenskt företagsklimat, tillväxt, konkurrenskraft och innovationsförmåga, ska regelverken i sig vara så tydliga och kostnadseffektiva som möjligt samt tillämpningen av dem vara förutsägbar och rättssäker.

Tolkningen och tillämpningen av regelverken är något som tillsynsmyndigheter, som kommuner och länsstyrelser, faktiskt kan påverka. Det som företagen bl.a. efterfrågar när det gäller ett regelverk är att det ska vara förutsägbart och skapa lika förutsättningar för företagen i hela Sverige. NNR har genom åren fått signaler från företagen om att man inte alltid känner igen sig i hur regelverken tillämpas från en kommun eller länsstyrelse till en annan.

Många regelverk som styr företagens verksamheter tillämpas av kommunerna och länsstyrelserna. Vid tillämpning krävs ett visst mått av tolkning av regelverken, dels från kommunens/länsstyrelsens sida, dels på ett övergripande plan och dels från den individuelle handläggarens sida när det gäller detaljer. Även det mest tydliga och kostnadseffektiva regelverk behöver tolkas, det finns inget regelverk som kan vara så detaljerat att tolkning/tillämpning blir överflödigt.

Osäkerhet om ett regelverks tillämpning är ett problem för en företagare då den behöver ha ett gott förtroende för sin kunskap inom det område där den är verksam. Företagares upplevelse av att inte kunna lita på sina erfarenhetsmässiga kunskaper om regelverk har föranlett NNR att undersöka om det finns fog för dessa upplevelse.

NNR har gjort flera enkätundersökningar på olika kommunala myndighetsområden med början år 2010 liksom en granskning av länsstyrelsernas regeltillämpning inom flera områden. Mer information om dessa undersökningar samt NNRs rekommendationer till kommunerna och länsstyrelserna finns på www.kommungranskning.se  på NNRs-Lansgranskning-2019.pdf samt på NNRs-Lansgranskning-2023-sammanfattning.pdf.

NNRs rekommendationer i korthet:

Enhetlig regeltillämpning

  • Fördjupa arbetet med samsyn mellan myndigheter på samma nivå för att minska skillnader i tillämpningen av nationella regelverk
    Ett samsynsarbete bör utgå från idén att två handläggare inom samma myndighet måste motverka skillnader i tillämpningen och tolkningen av regelverken genom att diskutera och jämföra uppfattningar i konkreta ärenden. Denna myndighetsinterna process behöver utvidgas över myndighetsgränser och regiongränser för att uppnå en större samsyn och minskade skillnader på nationell nivå.

Information och kommunikation

  • Utnyttja digitaliseringens möjligheter
    Använd digitaliseringen för att skapa ökad tillgänglighet, transparens och effektivitet i myndigheternas tillämpning av regelverken. Resurser behöver avsättas för att en myndighets olika IT-system ska kunna integreras bättre. ”Smarta formulär” som indikerar när uppgifter saknas är ett exempel på sätt att höja servicenivån och utnyttja digitaliseringens möjligheter.
  • Myndigheter bör ha en hög ambitionsnivå när det gäller både specifik ärenderådgivning och allmän vägledande rådgivning
    En väg in (företagslots) är ett bra sätt att möta företagens behov av allmän vägledande rådgivning. En informationsservice som liknar den informationsservice som kan erhållas från Skatteverkets Skatteupplysning är ett annat sätt. Tillgång till information är en mycket väsentlig del i företagens möjligheter att göra rätt i så stor utsträckning som möjligt.
  • Myndigheterna behöver utveckla formerna för dialogen med företagen och företagens organisationer
    Genom dialog finns möjlighet att skapa förståelse hos näringslivet för de svåra avvägningar som görs i myndighetsövningen.
  • Stärk kommunikationen mellan en myndighets, näringslivsenhet och övriga förvaltningar för att öka förståelsen för företagens kommersiella villkor.
    Myndigheternas näringslivsfrämjande policys och åtgärder måste uppmärksammas inom hela förvaltningen för att myndighetsutövningen ska påverkas på avsett sätt.

Myndighetsservice

  • Myndigheterna behöver korta handläggningstiderna och införa servicegarantier
    En servicegaranti bör innehålla ett åtagande från en myndighet att fatta beslut om ett tillstånd inom en viss given tid. Lämnande av en servicegaranti är ett sätt att understryka vikten av en effektiv handläggning och underlättar uppföljningen av handläggningstidens utveckling. Garantin bör även innehålla åtaganden om att företagen tillförsäkras tydlig information om vad exempelvis en ansökan ska innehålla, hur och när beslut fattas samt vem de kan vända sig till med frågor och klagomål.
  • Skapa transparens och logik i avgiftsstrukturen, bl.a. genom efterhandsdebitering
    Avgifter som finansierar myndighetsutövning bör vara tydligt kopplade till den faktiskt nedlagda arbetstiden och bör faktureras i efterhand. Efterhandsdebitering har en naturlig logik för en företagare och undviker den förtroendeförlust som ofta uppstår vid schabloniserad förhandsdebitering som även kan liknas vid ett abonnemangsavtal med varierande eller bortfallande motprestation.

Fokuserad tillsyn

  • Tillsyn bör vara proportionell och riskstyrd utifrån det enskilda företaget
    Resursinsatsen vid tillsynen och tillsynsfrekvensen bör vara proportionell mot risken i verksamheten. Riskbedömningar ska vara individuella för varje företag/tillsynsobjekt och inte smittas av allmän riskuppfattning av branschen, eller andra generella faktorer.
  • Myndigheterna bör samordna sin tillsynsverksamhet på olika tillsynsområden för att underlätta riskbedömningar
    Vid god ordning i ett företags verksamhet på ett tillsynsområde bör det finnas presumtion om god ordning i företagets verksamhet även på andra tillsynsområden. Myndigheterna bör agera ögon och öron för varandra för att underlätta riskbedömningarna.
  • Vid tillsyn bör fokus vara att maximera efterlevnaden, inte att hitta och bestraffa fel
    Myndigheterna behöver vara medvetna om att tillsynen har en begränsad effekt på måluppfyllelsen. Därför bör tillsynspersonalen prioritera en attityd som inspirerar verksamheterna att kunna och vilja göra rätt.
  • Ta hjälp av företagens egenkontroll och tredjepartscertifiering
    Utnyttja de synergieffekter som uppstår genom att det arbete som utförs i samband med tredjepartscertifiering och god egenkontroll i viktiga avseenden liknar kommunens myndighetsutövning.
  • Myndigheterna bör löpande utvärdera vilka effekter deras tillämpning av regelverken får för företagen
    Myndigheterna bör arbeta strategiskt med sin tillsyns- och tillståndshandläggning. Likaså mäta och kvartalsvis följa upp regeltillämpningen exempelvis vi a brukarundersökningar. Arbetet kan med fördel inspireras av Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och kommunernas KLI-undersökningar.

Nationell nivå

  • Besluta om en långsiktig strategi för hur tillämpningen av de nationella regelverken ska bli så enhetlig och effektiv som möjligt
    Regeringen behöver sätta upp såväl övergripande mål för myndigheternas tillstånds- och tillsynsarbete som specifika krav på effektivitet, minskad börda för företagen, fokusering av resurser där de gör störst nytta och ökad transparens i tillämpningen. Överlappande regelverk ska konsolideras. Myndigheternas regleringsbrev behöver tydligt styra mot effektivisering och särskilda resurser behöver tillfogas för arbetet. Myndigheterna bör bl a i regleringsbreven ges i uppdrag att förenkla för företagen och att lämna förslag om regelförbättringar till regeringen, när sådana uppmärksammas.

 

Dela den här sidan
Tappade uppkopplingen