Brett stöd för regelförenkling – men olika vägar framåt

När Näringslivets Regelnämnd (NNR) nyligen presenterade Regelförbättringsagendan 2026 med 40 förslag för effektivare företagsregler på NNR:s stämmoseminarium, diskuterade företrädare för fyra riksdagspartier hur regelbördan kan minska och vad som krävs för att reformer faktiskt ska märkas i företagens vardag.

I panelen deltog Oliver Rosengren (M), Josef Fransson (SD), Martin Ådahl (C) och Daniel Vencu Öhrlund (S).

Trots politiska skillnader fanns en bred samsyn kring att regelbördan hämmar företagens möjligheter att växa och konkurrera internationellt. Flera talare återkom också till behovet av ett mer systematiskt och långsiktigt regelförenklingsarbete.

– Vi har försatt oss själva i ett skadeläge, sade Oliver Rosengren (M), som pekade på överreglering, höga kostnader och omfattande regelkrångel kopplat till såväl EU-regler som nationell tillämpning.

Han betonade också vikten av att regelförenklingsarbetet leder till konkreta resultat för företagen.

– All tid som läggs på regler är tid som tas från affären. Det handlar om att bygga en kultur där det blir action och inte bara snack.

Josef Fransson (SD) lyfte behovet av ett mer strukturerat angreppssätt och menade att regelförenkling inte kan bedrivas ”styckvis”.

– Det behövs systematiserad regelförenkling, sade han och pekade bland annat på behovet av permanenta uppdrag till myndigheter och bättre ekonomisk kompetens i konsekvensanalyser.

Daniel Vencu Öhrlund (S) betonade vikten av stabilitet och långsiktighet i regelverken, särskilt för små och medelstora företag.

– Ska vi på riktigt kunna konkurrera med USA och Kina måste vi vara överens om de långa linjerna, sade han.

Han lyfte också behovet av bättre dialog mellan företag och myndigheter samt vikten av att regler fungerar i praktiken för mindre företag.

Delade meningar om hur arbetet ska organiseras

Frågan om de nuvarande råden för regelförenkling och implementering ska permanentas blev en tydlig skiljelinje i diskussionen.

Moderaterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet uttryckte stöd för att permanenta eller förstärka arbetet i olika former. Josef Fransson (SD) varnade för att avveckla de nuvarande strukturerna.

– Det vore olyckligt att lägga ner de två råden nu när de precis fått upp styrfarten, sade han.

Martin Ådahl (C) efterlyste samtidigt större mandat och tydligare uppföljning.

– Problemen är att de inte har tillräcklig makt, sade han och argumenterade för mer systematisk granskning och utvärdering av nya regler. Varför inte ge en ny myndighet ansvaret?

Socialdemokraterna ville däremot inte ge något tydligt besked om permanentning, men betonade vikten av effektiva verktyg för minskad regelbörda och bättre samordning mellan företag, myndigheter och Regeringskansliet.

Konsekvensutredningar och myndigheternas ansvar

Kvaliteten i konsekvensutredningar återkom som ett centralt tema under seminariet. Flera deltagare menade att dagens analyser ofta brister när det gäller företagens kostnader och praktiska verklighet.

Oliver Rosengren (M) argumenterade för skarpare krav från beslutsfattarna som tvingar fram regelförenklingsfokus, medan Daniel Vencu Öhrlund (S) lyfte behovet av särskilda småföretagartester på regelverk och tätare dialog med företagen själva.

Martin Ådahl (C) kritiserade också bristerna i dagens konsekvensutredningar.

– Det finns bevakning på miljö och hälsa, men inte på regelkostnaderna, sade han och pekade på flera reformer där företagens kostnader enligt honom underskattats.

Kommunerna avgörande

Även myndigheternas service och handläggningstider diskuterades och här efterlystes både tydligare incitament, bättre bemötande och ökad samordning mellan stat och kommun. Paneldeltagarna visade upp en gemensam bild av att kommunernas arbetssätt är avgörande, men olika uppfattningar om hur förändring bäst ska åstadkommas. Så hur får man kommunerna att bli bättre?

– Kommunerna måste få tydliga instruktioner, men vi ska också akta det kommunala självstyret. En balansgång, menade Josef Fransson.

Lite på samma spår var Daniel Vencu Öhrlund, som varnade för ett allt för starkt ovanifrån-manér.

– Om staten pekar med hela handen kommer det allt leda till utsagor likt ”ni i Stockholm vet inget” och detta kommer snarast att leda till försämringar. I stället borde vi jobba mer med SKR och få bort med stuprören mellan kommunsverige och staten.

Allra först måste folk rösta på politiker som vill ha förändring, då det handlar om ledarskap, sade Oliver Rosengren.

– Politikerna måste ta ansvaret och leda. Vi kanske till och med borde införa påbud om ministerstyre i kommuner, såsom att återkalla rätten till beslut om förbud och liknande. Regelförenkling måste börja ingå allmänintresset i kommunen.

Flera lyfte också behovet av att kommunerna ökar sin egen kompetens och arbetar mer aktivt med regelförenklingsfrågor och företagsservice.

Regelförbättring en valfråga?

Trots skillnader i synen på hur arbetet ska organiseras fanns en tydlig samsyn kring att företagens regelbörda behöver minska och att frågan kräver större politiskt fokus framöver.

När paneldeltagarna till sist fick peka ut sina viktigaste frågor blev skillnaderna tydliga: Oliver Rosengren betonade styrningen, Josef Fransson lyfte den kriminella ekonomin som en parallell börda för företagen, Daniel Vencu Öhrlund efterlyste bättre samordning och Martin Ådahl varnade för ett ständigt tryck på nya regleringar. Sammantaget visade samtalet att det finns en bred politisk insikt om att företagens regelbörda behöver minska – men också att den avgörande frågan är hur förenklingsarbetet ska organiseras och ges tillräcklig tyngd för att märkas i företagens vardag.

Diskussionen präglades också av en återkommande uppmaning om att gå från ambitioner till genomförande – och att skapa regelverk som fungerar bättre i företagens vardag.