Informationsutbyte mellan banker och myndigheter måste bli effektivare

Lagstiftningen kring informationsutbyte

Bankerna fyller en viktig funktion i arbetet med att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I Sverige regleras detta arbete i penningtvättslagen.^[1] För att arbetet ska fungera väl krävs utbyte av information både mellan bankerna och myndigheter och bankerna sinsemellan. Här måste alltid den personliga integriteten vägas mot det allmänna intresset av att informationsdelningen blir effektiv.

Det finns fler olika lagstiftningar som reglerar hur bankerna får dela information om sina kunder. Det regleras dels genom banksekretessen i lagen om bank- och finansieringsrörelse som säger att man som bank inte obehörigen får röja kundernas förhållande till banken. Det innebär att kundinformation får enbart lämnas ut till andra om det finns lagstöd eller samtycke från kunden för detta.

Dessutom gäller även GDPR (dataskyddsförordningen) som reglerar hur bland andra bankerna får dela personuppgifter med andra. Det kan röra sig om andra banker och myndigheter. Detta gäller även uppgifter om misstänkta oegentligheter. Här är det Datainspektionen som avgör vilka uppgifter som får inhämtas och delas. GDPR hindrar bankerna från att själva bestämma vilka uppgifter från utländska offentliga register som bank kan behöva inhämta. Även lagen om offentlighet och sekretess reglerar vilka uppgifter myndigheter får dela med bankerna, eller andra aktörer för den delen.

Hinder för effektiv brottsbekämpning

Lagstiftningarna som reglerar vilken information som får delas är komplex och inte lätt att överblicka. Ibland samspelar inte regelverken och då blir de ett hinder i arbetet mot oegentligheter.

Ett exempel: om en bank upptäcker att en transaktion troligen är ett försök till penningtvätt får banken inte dela med sig av den informationen till andra banker. På så sätt kan personer och aktörer som sysslar med penningtvätt forumshoppa, vilket i sammanhanget innebär att man vid nästa tillfälle kan använda sig av en annan bank om försöket till penningtvätt misslyckas hos den första.

Om en bank misstänker att det förekommer penningtvätt ska man meddela detta till finanspolisen.^[2] Men däremot får banken ingen återkoppling från finanspolisen om hur de uppfattar ett speciellt fall. Gällande regelverk hindrar detta. I offentlighets- och sekretesslagen finns nämligen bestämmelser om sekretess för uppgifter hos bland andra Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Detta är två exempel på hur de olika lagstiftningarna inte fungerar optimalt tillsammans.

Ändringar i regelverken behövs

För att arbetet ska bli effektivt behövs utökade möjligheter till informationsutbyte mellan Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och bankerna, men också bankerna sinsemellan och mellan andra aktörer.

Bankerna är ofta en del i en kedja när försök till penningtvätt sker. För att identifiera misstänkta fall måste man ges möjlighet att skapa sig en bild av transaktioner som kommer före och efter i kedjan. Så skulle fler fall kunna identifieras. Samtidigt skulle också misstänkta fall kunna avskrivas om misstankarna visade sig obefogade. Det skulle också kunna leda till ett bättre underlag för bankerna att göra förenklade åtgärder och därmed undvika onödiga kontroller av kunder. Kunskap och information innebär möjligheter att utveckla arbetssätten.^[3]

Rent konkret bör ändringar göras i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, förordningen (2009:92) om penningtvätt och finansiering av terrorism och i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).^[4]

Utredning pågår

I september 2019 presenterade regeringen ett 34-punktsprogram mot gängkriminalitet. En av punkterna handlar om en effektivisering av arbetet mot penningtvätt.  Därefter har en utredning om att stärka arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism tillsatts. Här finns alltså möjligheter till att få fram konkreta förslag till förändring.

Åsa Arffman, som är chefsjurist på Svenska Bankföreningen, säger att man från föreningens håll drivit frågan om utökad kommunikation och informationsdelning mellan banker och berörda myndigheter ända sedan 2006.

– Det är viktigt att höja effektiviteten i arbetet mot penningtvätt så att de åtgärder som vidtas faktiskt får effekt. Därför måste utrymme skapas för banker att agera tillsammans med myndigheter och andra verksamhetsutövare. Här spelar informationsdelning en avgörande roll, menar Åsa Arffman.

Samtidigt betonar hon vikten av att ha ett helhetsperspektiv på frågorna.

– Bankerna har naturligtvis en central viktig roll när det gäller att bekämpa penningtvätt. Men det är också viktigt att lagstiftaren har en helhetssyn på informationsdelningsfrågan så att brottsligheten inte söker nya vägar, till branscher där möjligheterna till bekämpning av detta inte blir lika stark. Det hoppas jag att utredningen som regeringen tillsatt tar i beaktande, säger Åsa Arffman.

Utredning om att stärka arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism ska vara klart den 31 december 2020.

Läs mer här: https://www.swedishbankers.se/media/4392/f191029f.pdf

^[1] https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2017630-om-atgarder-mot-penningtvatt-och_sfs-2017-630

^[2] https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/finanspolisen/

^[3] Förslag om utökade möjligheter till informationsdelning i syfte att stärka arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism, Svenska Bankföreningen s.9

^[4] Förslag om utökade möjligheter till informationsdelning i syfte att stärka arbetet mot penningtvätt och finansiering av terrorism, Svenska Bankföreningen s.2