Regelförbättring – lätt att säga, svårt att genomföra? Läs om och se NNRs seminarium i efterhand här.
Företagen har under flera års tid upplevt en ökad regelbörda och regelkostnaderna har ökat med flera miljarder kronor under de senaste åren, vilket drabbar tillväxt och konkurrenskraft. Samtidigt har coronapandemin och det osäkra världsläget till följd av kriget i Ukraina slagit hårt mot företagen i Sverige och omvärlden, vilket i vissa fall gör att regelbördan blir en fråga om överlevnad och återhämtning för de svenska företagen.
Vilken betydelse anser partierna att regelförbättringsfrågan har för svensk konkurrenskraft och företagande? Vilka konkreta åtgärder vill de genomföra för att vända utvecklingen med ökade kostnader och ökat krångel?
När Näringslivets Regelnämnd NNR i onsdags bjöd på seminarium under rubriken ” Regelförbättring – lätt att säga, svårt att genomföra?” med partiernas regelpolitiska talespersoner fanns det många frågeställningar att reda ut.
– Regelbördan upplevs som ett stort tillväxthinder av företagen. Regelbördan har ett starkt samband med företagsklimatet, men också med förmågan att ställa om i tider av kris och oro som de vi just nu befinner oss i, inledde NNRs VD Andrea Femrell.
Varje år genomför NNR en SKOP-undersökning bland svenska företagare om hur de upplever regelbördan, och varje år med undantag för 2011 upplever de att regelkrånglet har ökat. Enligt Tillväxtverkets årliga mätning visar att årets kostnadsökning för företagen till följd av nya eller ändrade regler uppgår till 19,5 miljarder kronor netto. Utvecklingen går åt fel håll, men hur bryter vi trenden?
Mathias Tegnér (S) berättade att Socialdemokraternas fokus var att krossa den organiserade brottsligheten, ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och att stödja den gröna omställningen – och näringspolitiken är en nyckel till alla tre.
– Regeringen har drivit igenom de förenklingspolitiska målen, och jag tycker föga förvånande att de är bra. Målen är enkla att operationalisera. Länsstyrelserna har exempelvis tydliga instruktioner i sina regleringsbrev, att de aktivt ska arbeta med regelförenkling, berättade Tegnér.
Ann-Charlotte Hammar (M) höll med om att målen var bra, men att det inte händer något med vändande post.
– Regeringen bör tillsätta en funktion som samordnar arbetet motregelkrånglet. Regelrådet måste komma in tidigt, och upptäcks krångel på vägen kan remissförfarande inledas. Myndigheterna börja följa upp målen årligen. Det finns mycket mer att göra för att driva igenom politiken i verkligheten, konstaterade Hammar.
Mattias Bäckström Johansson (SD) menade att regelkrånglet är en problematisk utveckling som pågått i många år.
– Det kommer tillkännagivande efter tillkännagivande från Riksdagen, trots det fortsätter överimplementeringen. Det är mycket fina ord, men inte mycket händer, menade Bäckström Johansson.
Per Schöldberg (C) vill se en grupp för strategisk samordning, och att de styrmedel som finns utnyttjas fullt ut.
– Krav på att arbeta aktivt med regelförenkling bör skrivas in i regleringsbreven, så att myndigheterna har trycker på sig, sade Schöldberg.
Camilla Brodin (KD), konstaterade att det är politikens ansvar att skapa bättre förutsättningar, och det faktum att kostnaderna för regelkrånglet ökar varje år är ett bevis för att man misslyckats.
– Om det nu är en så viktig fråga, varför ger man inte Regelrådet en central roll? Varför har vi inte ett implementeringsråd där näringslivet faktiskt finns med? Varför kommer inte konsekvensanalyserna in tidigare i processen, när de faktiskt kan göra skillnad, undrade Brodin.
Arman Teimouri (L) tyckte att des saknas ett främjandemål.
– Myndigheterna är regeringens viktigaste verktyg, och de ska inte bara jaga företag som missköter sig, utan även främja det goda företagsklimatet i sitt arbete, menade Teimouri.
Kommenterade gjorde Widar Andersson, ledarskribent på Folkbladet och Mattias Svensson, ledarskribent på Svenska Dagbladet.
Widar Andersson tyckte att alla låter likadant i regelförbättringsfrågan, men undrar vad som egentligen händer och varför inget händer?
– Det kanske behövs någon form av sence of urgency för att något ska hända. Om exempelvis LKAB skulle säga att man är tvungen att stänga ned av olika skäl skulle det nog gå fort att genomföra nödvändiga förändringar, funderade Andersson.
Mattias Svensson erkände att han inte insett att regelförenkling var så krångligt
– Det var sex år sedan riksdagen beslutade att avskaffa danstillståndet, och inget har hänt. Man mäter, kontrollerar och utreder – varför? Kravet ska ju bort! Kanske är det svårt att uppbåda engagemang för att ta bort en regel när det finns så många, sade Svensson.
NNRs VD Andrea Femrell sammanfattade dagens seminarium med att konstatera att det är hög tid att gå från ord till handling.
– Regeringen måste bestämma sig för att detta är viktigt och styra arbetet. Det kan inte delegeras till någon annan, konstaterade Femrell.
Widar Andersson skriver om seminariet i Folkbladet.
Mattias Svensson skriver om seminariet i Svenska Dagbladet.
Se diskussionen i efterhand här nedan.