Näringslivet ställer krav på hanteringen av Förenklingsutredningen
Utformningen av nationella regelverk och hur de i slutändan tolkas och tillämpas är en allt viktigare del av företagens konkurrenskraft. Får svenska företag bära regelbördor som inte har sin motsvarighet i andra jämförbara länder försämras affärsmöjligheterna och på sikt även tillväxten i Sverige. Detta måste beaktas i den fortsatta hanteringen av ”Förenklingsutredningen”, enligt tunga näringslivsorganisationer.
Regeringen har nyligen skickat ut betänkandet Förenklingar för mikroföretag och modernisering av bokföringslagen, SOU 2021:60, på remiss. Svenskt Näringsliv, Företagarna och Näringslivets Regelnämnd NNR arrangerade därför ett gemensamt seminarium för att diskutera vilka frågeställningar som behöver belysas extra mycket i remissen.
Från Svenskt Näringsliv deltog Christer Östlund, från Företagarna Helena Fond och från NNR Tomas Lööv, som också varit experter i utredningen. Ek. Dr. Lars Pettersson som skrivit ett särskilt underlag till utredningen, deltog också. Vid mötet presenterades en PM om remissen, som kan läsas här.
Utredningens arbete kan ses som en naturlig fortsättning på de synpunkter och förslag som lämnades under näringsminister Ibrahim Baylans s.k. förenklingsresa hösten 2019. Ett flertal av de punkter som lyftes fram återfinns nu som förslag i det aktuella betänkandet.
I seminariets första del låg fokus på utredningens kapitel fem; förslag på förenklingar av myndigheters tillämpning av regler. Här berörs bland annat de viktiga instruktionerna till myndigheterna.
– Det förenklingspolitiska arbetet måste få en högre prioritet. Regeringen måste ge myndigheterna mål, uppdrag och resurser som leder till att de förenklingspolitiska målen kan uppnås. Och det gör de primärt genom instruktioner. Dessa korrigeras sedan årligen i regleringsbrev. Vi menar tyvärr att ett flertal av de relevanta förvaltningsmyndigheterna för närvarande saknar en sådan
tydlig styrning. Dessutom har utvecklingen i detta sammanhang har försämrats under de senaste åren, sade Helena Fond från Företagarna.
En del i uppdraget bör även vara att identifiera vilka delar i lagstiftningen som uppleves som betungande hos företagen, meddela regeringen detta och föreslå åtgärder för att minska regelbördorna. Dessutom vill de tre organisationerna se transparanta handläggnings- och servicegarantier och en årlig sammanställning av hur myndigheterna når sina utställda löften. Myndigheternas arbete bör vägledas av samma principer när det gäller Regeringskansliets EU-arbete.
I den vidhängande diskussionen framkom bland annat önskemål på krav på hårdare sanktioner mot myndigheter som inte följer kraven i regleringsbreven, att dialogen mellan näringsliv och myndigheter förbättras, samt att ett ökat politiskt engagemang för frågorna, vilket kan bidra till att förbättra styrningen bland annat via regleringsbreven.
Utvecklingen av företagens regelkostnader i Sverige går åt fel håll. Om inte genomgripande förändringar genomförs finns det inte heller något i dagsläget som talar för att trenden kommer att vända. Ett effektivt regelförbättringsarbete förutsätter att hela regelgivningskedjan beaktas, från fullödiga konsekvensutredningar till systematiska utvärderingar av regelverket. Därför efterlyses ett helhetsgrepp.
Nästa strimma på seminariet var på just detta tema och handlade om kapitel sex, en process för att hantera förenklingsbehov, som Lars Petterson föredrog.
– Myndigheterna behöver äga sin egen budget. Tillväxtverket behöver ha en stark integritet. Återremitteringsrätten är central, och vi har faktiskt inte stött på så många motargument här. Jag menar att detta bör skrivas in i förordningen. Överimplementeringsfrågan behöver också komma med, liksom samhällsekonomiska kalkyler.
När det kommer till nya lagförslag vill Lars Pettersson se ett införande av en multikriterieanalys. Det är den myndighet som uppmärksammar behovet av en ny lag eller regel som också ska tvingas leverera en sådan multikriterieanalys.
Tomas Lööv påtalade att det generellt på detta område krävs en ambitionshöjning och därmed ökade resurser och metodutveckling.
– Rätt insats vid rätt tillfälle är A och O, olika typer av verktyg behöver utvecklas. Resurser ska allokeras till de största ärendena – och där är det också viktigt att det finns rätt kompetens att efterfråga. Resurser är en övergripande punkt, liksom proportionalitet. Det krävs specialistkunskaper och olika former av kompetens inom flera områden.
Frågan om Regelrådets mandat och roll ingår i utredningen, där förslaget är att detta ska stärkas. Organisationerna menar att detta må vara ett steg på rätt väg, men ser hellre att resurserna ökar och att Regelrådet omorganiseras till en egen myndighet.
– Regelrådet bör absolut organiseras som en egen myndighet. En annan viktig fråga är hur Regeringskansliets egen regelgivning kan fås att följa samma riktlinjer som myndigheterna i övrigt ska följa. Det behöver hittas en form för detta, så att konsekvensutredningsförordningen tillämpas även av regeringen, sade Christer Östlund, som också betonade vikten av samråd med näringslivet.
En tredje punkt på agendan rörde det befintliga regelverket, som systematiskt och löpande bör utvärderas. Utredningen föreslår en statsrådsgrupp, vilket föll i god jord hos de närvarande remissinstanserna, men gruppen måste få den tyngd som krävs för att hela regeringen ska bli involverad.
För att utvärderingar i efterhand med god kvalitet ska kunna ske, krävs en myndighet som får ett sådant uppdrag. Fokus ska ligga på samhällsekonomiska konsekvenser, dvs överstiger nyttan konsekvenserna ska en regel förlängas, men dyker det upp oförutsedda negativa konsekvenser så ska regeln släckas.
Idag upplevs utvärderingarna ofta som undermåliga. Riksdagens utskott har ett uppdrag att utvärdera sina förslag, men de utvärderar mer politiken än de samhällsekonomiska konsekvenserna.
– Vi har en svag kontrollmakt i Sverige. De utvärderingar som görs är mer beställningsjobb för att legitimera det som gjorts av politikerna, inte en objektiv utvärdering. Detta funkar inte när vi har myndigheter som är politiskt följsamma, eftersom de viktiga frågorna då avgränsas bort. menade Tomas Lööv.
För att bromsa kostnadsutvecklingen och på sikt minska företagens regelbördor bör genomgripande förändringar genomföras i samtliga dessa delar, menar de tre näringslivsorganisationerna och anser att utredningens samlade förslag bör ses som ett viktigt steg i rätt riktning. Det bör dock understrykas att ett mer framgångsrikt regelförenklingsarbete förutsätter att hela regelgivningskedjan omfattas, från ex-ante via påkallade justeringar av befintligt regelverk till ex-post.